unintended echoes

Det är meningen att jag ska plugga. Det är meningen att jag just nu ska sitta nere vid biblioteket och var framlutad över ett refernensverk hela dagen... Men det är jag inte. Jag är hemma istället.
Klockan tickar allt högre och jag känner hur paniken och ångesten dyker upp.
Hur ska jag hinna kunna allt på bara den här lilla korta minimala tiden vi har kvar?!

Jag har allt mer kännt att jag inte mått så bra, och försöker ignorera dessa känslor.
Men det är svårt, är så van dem och då är det lätt att få ett återfall.

Det är inte bara pluggandet och allt det som väcker dessa känslor.
Jag längtar hem. Hem till mina hundar, mina föräldrar, till det bekväma som jag känner till och är trygg med.
Har börjat tvivla på mig själv som jag aldrig gjort förut. Har börjat avsky Uppsala, trots att det är en väldigt vacker stad. Har börjat vantrivas i mitt boende. Vill vara mer själv, ha mitt eget boende.

Det är så mycket man ska kunna, så mycket man ska kunna utantill nu tills på måndag. Självklart kan jag det mesta redan, har ju spenderat veckor med att lära in det. Men jag tror inte det är tillräckligt inför tentan.

Ångest & Panik!